Gordon Gummivante

Har ni hört den förut?

2008-11-21T07:50:00.000-08:00

Reflektioner angående artikel
“Stoppa de onda cirklarna” i Dagens Industri 20/11-2008

Ja, vad ska jag säga. Samma, gamla slagdänga varje gång som allvarliga ekonomiska kriser förmörkar himlen. Då går ”Näringslivets tungviktare” samman i ett litet gemensamt upprop. De ställer sig på tå och ropar desperat efter ”Landets Politiskt Tungviktare” och kräver åtgärder. Under, i deras tycke, stabila ekonomiska normalförhållande anser sannolikt dessa tungviktare, Bröderna Girigbuk, att statens folkvalda representanter ska hålla sig på mattan och knipa käft.

Det kanske vore på sin plats att dessa tungviktare, Bröderna Girigbuk, i stället satte sig i knä igen hos sina goda vänner och finansiella rådgivare d v s ”Näringslivets Finansiella Tungviktare”, näringslivets pulsåder, bankerna och kräva ”krafttag”. Detta med avseende på regeringens ”krafttag” med den nykonstruerade bankakuten.

Hur agerar bankerna? Hur kommenterar/agerar Bröderna Girigbuk gentemot bankernas passiva agerande inför rådande nationella och globala ekonomiska världskris? Tycker de helt enkelt inte att det är viktigt att få igång in och utlåningen igen? Eller klarar sig företagen, som dessa herrar representerar sig utan ett fungerande banksystem, vars affärsidé är att tjäna pengar på in- och utlåning? Eller är det så att inte heller Bröderna Girigbuk litar på bankerna, precis som bankerna inte gör sinsemellan. Ja, bankerna litar ju inte heller på varandra, vilket är ett av påstådda problem i den finansiella turbulensen. Därav stagnationen, vad gäller in- och utlåning mellan bankerna bl. a.

Vad vill då denna brödraskara?
Att Herr Finansminister Borg ska komma med ett nytt 1500-miljarderspaket till Sveriges storföretag i syfte att lösa krisen och rädda sysselsättningen? Inte konstigt att ingen förstår vad som händer i de finansiella nationella och globala sfärerna. De vet ju inte ens själva vad som sker. Men det går bra att blåsta marknadsprognoser och marknadsvärden samt att lyfta orimliga bonuspaket. Men att i nästa andetag kräva att staten ska ta ansvar, stötta marknaden och ha medlidande för något de återigen medverkat till är skrämmande. Eller snarare kanske har de bara fegt hukat sig bakom direktörsbordet och tittat på, i smyg, medan deras underhuggare klantat till det igen.

Till artikel
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\20\312376§ionid=undefined

Gordon Gummivante

Storbankernas olidliga lättja och arrogans

2008-11-21T06:53:00.000-08:00

Reflektioner angående artikel
”Borg: Alla vill framåt” i Dagens Industri 20/11-2008

Jag tog förvisso bland annat upp ämnet ett tidigare bloginlägg, för en månad sedan, men jag kan inte låta bli att reagera på att det fortfarande inte hänt något. Det diskuteras och hålls möten medan bankerna hukar i busken och låtsas vara svårflirtade och fortsätter håva in omotiverat höga ränte- och avgiftsinkomster.

Det märkliga är att i princip alla, låntagare, politiker(oavsett partifärg) mm välkomnat och gett sitt 100%-iga stöd. Men vad gör då bankerna? Inget alls. De låtsas som problemet inte fanns. Var är det då som skon klämmer? Jo de är förstås rädda för insyn och reglering. Det passar sig inte. För att ingen kan vara bättre än banken, med lång och genuin erfarenhet, väl?

När man läser ”Borg: Alla vill framåt” med avseende på det korta möte som hölls på finansdepartementet igår, undrar jag genast. Vilka är alla? Vill verkligen bankerna det? KAg tvivlar. Frågan handlade om hur man skulle nå en gemensam förståelse kring det statliga garantiprogrammet, vilket enligt finansdepartementet hoppas ska ge bankerna lägre upplåningskostnader och därmed lägre räntekostnader för företag och privatpersoner.

Men blir man så mycket mer klok och upplyst av läget, förutom att alla vill framåt. Men det är väl en självklarhet. Men under vilka omständigheter då? Ingen av storbankerna ville ge besked huruvida de skulle gå med eller deras synpunkter på programmet. Men att de var nöjda med informationsutbytet var väl inte helt oväntat. Annika Falkengren (SEB) ställde sig mycket positiv till dialogen men blev tårögd över det fokus på ersättningar och bonus som kommit att få i och med garantiprogrammet. Ja man får en klump i halsen av medlidande.

Hur länge ska dessa diskussioner pågå egentligen? Jag trodde att krisen var här nu. Men det verkar som det inte saknas pengar i banksystemet eftersom båda parter i dialogen verkar nöja sig med att just hålla sig på dialogstadiet i väntan på att krisen snart är över. Varför inte ställa ett ultimatum. Vad har bankerna för val? Gå med nu eller riskera att staten tar över den bank som inte vill vara med.

Vad är då problemet?

“Det finns olika synpunkter. Det är bland annat begränsningen i att expandera. Några menar att det skulle bli dyrare att låna upp i systemet. Vi får utvärdera detta”, säger Mats Odell, utan att vilja precisera sig ytterligare” avslutar herr Odell.

Mina herrar, Borg och Odell! Gå inte på detta tjuv- och rackarspel från bankernas sida. Utan på med boxarhandskarna i stället! Lite hårdare nypor skulle inte skada. Se bankerna som vilket företag som helst. Eller varför inte inför en statlig krisbank som ger stödpengarna direkt till företag och låntagare och låt privatbankerna konkurrera med staten om låntagarnas gunst.

Artikel
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\20\312376§ionid=undefined

Se även denna aktuella artikel. DI 21/11-2001
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\21\312485§ionid=undefined

Gordon Gummivante

Från att vara ”O-rolig” på allvar till att bli allvarligt ”O-road”

2008-10-28T13:09:00.000-07:00

Det är både skrämmande och ironiskt, vad vi under en kort tid fått beskåda och erfara i detta synnerliga syniska och giriga, globala monopolspel. Då är det här bara början på en gigantisk ekonomisk global kollaps. Jag har sedan i våras förutspått och varnat för att detta skulle inträffa. Jag lyckades (tyvärr) att pricka in tom rätt månad för vad som bara verkar vara början på en global kollaps. Vad jag inte förstår, är att i princip näst intill alla, blint går på och har gått på marknadsaktörernas uppskruvade analyser, prognoser, visioner och kalkyler. Med de stora marknadsaktörerna (banker, mäklarinstitut mm) och deras insyn, kunskap och avancerade marknadsinstrument, är det än mer häpnadsväckande att de fortfarande ”låtsas bli tagna på sängen”. Det finns ingen som kan få mig att tro att dessa stora och starka marknadsaktörer inget visste. Det tror jag är en ren och skär lögn (eller ren okunskap). USA, stater i Europa, Asien har hittills pumpat in närmare 30 000 miljarder för att rädda marknaden och förtroendet för marknadssystemet. Vilket hittills inte gjort något större intryck hos marknaden. Förutom en trött tillbakalutad gäspning angående nödvändigheten därav och korta temporära ”tokrusningar” på Wall Street med övriga börssvansar som b l a Stockholmsbörsen.

Bankerna ser till att så långt det går att suga ur så mycket som det bara går från redan befintliga låntagare med marginella och omotiverat långt senarelagda räntesänkningar. De låter i vanlig ordning de små låntagarna betala deras misstag. Inte nog med att vi (staten) är villig att skjuta till med kapitaltillskott till banksystemet med skattemedel (med villkor förstås), utan vi ska dessutom fortsätta att betala skyhöga räntor för att täcka deras svarta hål. Det är snudd på att Riksbanken, i sådana här extraordinära åtgärder som kapitalakuta åtgärder i kris, borde villkora räntesänkningar. Vill banker och finansinstitut egentligen erhålla akutstöd? NJA, kanske? Jo villkorslöst förstås. Vilket de med allsannolikhet kommer att lyckas förhandla sig till. De förfogar fortfarande över kapitalet och därmed makten.

Men vad hjälper då bankakuter och sänkningar av reporäntor? Marginellt skulle jag vilja påstå. Nedgången inom de industriella verksamheterna och företagsverksamheterna i övrigt har ännu inte tagit fart, vilket med all sannolikhet är nära förestående. Då är det frågan om alla dessa tusentals miljarder i krisfinansiering kommer att räcka?Nu var regeringen oförväntat snabb med att försöka ”mota olle vid grind” i syfte att dämpa oron och marknadens inbördes misstroende. Var de kanske för snabba? Bankerna verkar till synes redan vilja böja förhandla om villkoren för att åtnjuta detta stöd.

Taktikspelet mellan stat och marknad har startat. Hur mycket vet/visste våra makthavare (både folkvalda och den egentliga makteliten(marknadens makthavare) som inte vi vet? Här levererar regeringen med ministrar Borg och Odell i spetsen 1500 miljarder kronor, utan att någon egentlig finansiell kris hos de svenska finansinstituten inte har bett om krisstöd, inte officiellt i alla fall, i något slags desperat preventivt syfte att lugna marknaden (eller kanske för att inte visa sig sämre än övriga Europa). Mottagandet från vår finansiella elit var minst sagt svalt. NJA, blev reaktionen. Blev de, må hända, lite tagna på sängen? NJA säger jag. Men bankerna litar ju inte längre på varandra vilket medför att finansiering till b la företag tvärnitat. Banker är nämligen också hårt skuldsatta och beroende av krediter. De likvida medlen räcker helt enkelt inte till för att finansiera den dagliga driften heter det. Vem ska de då låna av? Förtroendet sinsemellan på alla nivåer (förutom staten) är noll just nu. När inte bankinstituten längre litar på varandra så kommer pappa/mamma staten och garanterar deras misstro gentemot varandra. Men om inte ens bankerna längre litar på varandra och deras inbördes kreditgivning, vem ska då lita på dem? Men vart tog de senaste fem årens vinster vägen? Ironiskt så det förslår. På gränsen till fars.

Men vad vill då marknaden och dess aktörer? Är marknaden kompetent nog, att utan statliga regleringar och insyn skapa en stabil och ansvarsfull marknadsekonomi? Nej och det är till och med de medvetna om, skulle jag tro. Men vad är då alternativet? En bredare allmän kunskap i ekonomins ”artificiella ovetenskapliga värld” och starkare reglering är mitt recept. Det kanske är dags att Herr Skolminister, Björklund, kanske skulle börja fundera på att införa ekonomi som obligatoriskt ämne på skolschemat i grundskolan och i samtliga gymnasiala linjer. Omräknat i universitetspoäng skulle varje elev då den avslutat gymnasiet ligga på en kunskapsnivå, motsvarande idag, på ca 20 poäng. Poängen med en bred allmän kunskap skapar fler, mindre manipulativa och naiva individer som hittills låtit sig manipuleras av marknadens giriga och i viss mån oseriösa ekonomiska analyser och prognoser.

Vi står inför en kollaps som aldrig tidigare skådats. Börskraschen 1929 ter sig i mina ögon som en lätt förkylning i jämförelse med vad som hittills pågår och som väntar bakom hörnet. Där USA som tungviktare inom världsekonomin minskar och som vi inom fem år kan se början på slutet dess dominans.

Är detta bara början på en ännu längre och mycket djupare global finansiell kris?

Ansvarig och allvarlig reflektor

Gordon Gummivante